Kunde inte låta bliatt börja baka..

Mitt i allt styr så tänkte jag va fan jag vill oxå bidra med nått..

Så de blev maränger söta små rosa maränger bakade jag...

dem ligge ri ugnen nu och mumsar till sig.

Ska bli så kul att gå på 1 års kalas..

de har man inte varit på, på länge så de ska bli nice..

Köpte så söta servetter till ollie, med askungen snövit och törnrosa ville shoppa loss mera men jag visste ju inte vad lollo redan hade in handlat.

hursomhelst.

nu ska jag se till mina maränger i ugnen sen ska jag ta ett bad.

Är så enormt seg i kroppen..

Den värker som tusan.

Men men så kan de vara..

Tycker dessutom mitt i allt att de är förtusan kul att dem släppt schlager låtarna nu.. Blev superglad mitt i mitt tvättande att lindas låt hur svårt kan de var kom.. extra kul tvättvikning blev det..

love

är riktigt skönt.

Nu är det lugnt här hemma.. Inga ungar kvar i huset så att säga.

var nere en stund hos lollo, bella var där md lilla linnea, de första man fick åta sig var att ta hand om lipppluta som låg på golvet och ville ha uppmärksamhet hon är så enormt söt den lilla pluffsan.. så lik sin mamma så det är inte klokt.

Lojje och bella bakade för fulla muggar så duktiga syskon jag har.

Mig ville dem dock inte ha i köket.. jag antar att jag har för mycket att säga till om när de kommer till bak som är min specialitet.. haha jag går aldrig efter recept böcker skulle aldrig falla mej in att baka efter de..

ne här går man efter känsla de ä då det blir som godast.

Men jagv tror nog att det två hönsmammorna klarar sig superbra och det kommer vara supergott att mumsa gott gott i morrn.

Nehe ne nu ska jag ta ochstyra lite med annat.

har haft städ dag i dag eller lite förberedelse städ så att säga i morrn är det tvätt och kalas som står på schemat.. samt träning.

Love to u all.

I dag har jag stressat runt i affärer i jakt efter den perfekta 1 års presenten..

Mitt lilla hjärta fyller 1 år i morgon..

det blev kanske inte den perfekta men jag hoppas att de duger.

Jag försöker skämma bort dem lite titt som tätt..

Lotta o jag tog en road tripp till rusta, jysk, maxi, europris sen hem.

Lagade mat..

Fixade våffel smet.

Snart kommer samuel johns syster son.

han tycker visst att det är kul att vara här och självklart är de alltid kul att ha hemmet fullt med ungar.

Jag ska göra våffler med grädde och sylt till pojkarna (john o samuel.)

det tycker jag att dem är värda.

Ne nu ska jag ner och låna syster ysters våffeljärn sen är det bara att sätta på sig förklädet dra på radion och våffla på.

Ha de bra tills vi hörres igen.

Avslutar det hela med de sötaste flikkorna in the world.

Yttligare ennu en gång sitter man och läser aftonbladet..

Om människor som tvingas jobba fast dem är sjuka eller har drabbats av sorg.

Var finns empatin?

Var finns förståelsen i allt, vad är det igentligen som har hänt med svergie.

Har vi slutat att bry oss om våra medmänniskor.

Kommer vi bli ett nytt usa?

Våran sjukvård har under dem senaste åren blivit så mycket sämre.

Läkarbrist sägs de..

Läkare från tyskland skickas hit, dem får snabbkurser i svenska och möter oss svenskar med ett leende.. ett leende som ska få oss att släppa det faktum att dem igentligen inte förstår oss men dem försöker.

Men det som skrämmer mig mest det är att dem friskförklarar människor till höger och vänster.

det som skrämmer mig mest är dem läkare som friskförklarar deprimerade människor, människor med grov ångest och rädsla för livet.

Inte undra på att självmorden ökar.

vem orkar leva när ingen lyssnar på en?

Vem vill kämpa vidare när man står ensam och ingen förstår.

Sen till dem människor som förlorat någon..

Ne sorg är ingen sjukdom, det är inget rimligt själ till att få stanna hemma.

Som jag skrivit tidigare och reagerat starkt över är Hur i helvete ska man som efterlevande orka gå igenom allt efter att man förlorat sitt barn, man, hustru.

Ska man bara som makten verkar tro.. jahaja ne nästa vcka är det begravning ska väll se om jag hinner komma till min dotters begravning . Vi ska visst vara gjorda av kall och hård sten.

Tyvärr så är vi inte det.

men någon där ute måste visst vara det.

Satt och käste om ätstörningar och ångest och bara blev så arg.. och tankarna kom in i mej och jag började minnas mig sj o mitt beteende som var likt hennes nuvarande..

Jag har ju sj lidit av ätstörningar i olika former och tro mig jag har nog haft alla kroppsformer som man kan ha stor större mager tunn tunnare och tunnast.

Mina resultat efter min sjukdom vad är det?

Jo jag har förslappad magmun, fick jobba i flera år med att bygga upp min självkänsla, mina tänder förstördes jag tappade mig sj bort jag skapde en ångest som var värre än vad man kan önska sin värsta fiende.

Många tror att har man ätstöningar är man mage roch utmäglad.

Visst det kan man ju vara om man lider av anorexi.

I formen Bulimi så kanman vara stor om kroppen vant sig vid den rubbning i hetsätningen.

Därför märker sällan människor omkring än att man lider av de.

Jag hade sån enorm tur.

I mitt fall levde jag med en kille förlovad och skulle väll kunna tas för den lyckligaste på denna jord.

Men hela jag var ett enda stort fel.

Jag hatade mig sj att det gick ut över den killen, jag hittade tillbaka i bulimin som ett sätt att föra över min ångest i action dvs kräkningar.

Mian ångest samt panikångest ökade i takt med mina ätstörningar men eftersom jag var rund o go o glad märkte ingen utanför våra dörrar hur jag mådde.. ingen anade vilket helvete jag levde samt påverkade min dåvarande partner.

När hjälpen kom var det som att starta om från början..

Längsta vägen man kan gå och det tog många år innan befrielsen var ett faktum.

Jag inser i dag att mina ätstörningar och ångest handlade om att jag inet var nöjd med den jag var.. jag trode på ren svenska att jag var så ful att människor tittade på mig enbart för att jag var så grotesk.

Där av slutade jag helt att visa mig ute jag hatade folk som kunde leva skratta och må bra.. jag avundades dem nått så enormt att jag var bitter.... vännerna försvann en efter en.

Tillslut hade jag bara min sambo o min familj kvar.

Och det räckte för mig dem ställde inga direkta krav och jag klarade av dem.

På nått sett fann jag mig nöjd i situationen.

Tills min dåvarande sambo gjorde slut.

Självklart var det förkrossande och tufft dame jag grät flera miljoner tårar.

han var ju den som visste allt om mig och var den som höll mig uppe när jag var på väg att fall.

Men det sjuka är att det blev min räddning.

Min räddning var att få stå på egna ben, ta egna beslut lära mig att ensam i bland kan vara starkast.

Jag växte fram till den jag är i dag träffade min nya kärlek, jag höll min bakgrund hemlig.. jag berättade intye om mina tidigare panikångest attacker eller ätstörningar.. Jag ville att han skulle lära känna mig som den jag är i dag utan en massa problem som framhävs.

Självklart så vet han allt om mig i dag och har svårt att förstå att jag har haft det så som jag haft det.

Han ser ju mig som en levnadsglad tjej med glimten i ögat som vill nått o tar för sig av de.

Jag har då och då varit livrädd för att han ska få gå igenom de som mitt ex fick gå igenom med mej.

Att få ta hand om mig när jag vill ge upp.. eller vara så rädd att livet tar slut.

Eller stå utanför med händerna för öronen när jag sänker mitt huvud ner mot toasitsen.

Men nu vet jag att jag kan inte vara rädd för nått som kan hända, och händer de så vet jag att jag klarar av den persen.. Faller jag igen vet jag att jag sj kan ta mej upp..

det händer att jag i blan får återfall eller känner av ångest.

Men ja besegrar de genom min tro på mej sj och min enorma kärlek till livet och min sambo.

I bland behöver man bara tro på sig själv för att klara av de mest jobbiga som finns samt att det aldrig är fel att ta hjälp av andra.

Man lär sig hela tiden nya saker om livet och hur man ska handskas med dem..

Oj vad jag skriver haha..

Skulle jag kunna tänka mig att det blir i kväll.

Har en enorm trötthet just nu.

Känner mej lixom helt sönderstressad av inget.

I alla fall.

I dag har det varit en soft dag.

inget har igentligen varit speciellt påfrestande..

var o käkade med john o mattias, mumms..

Sen var det att handla bakade en morotstårta.. smakade väll sådär men oliven lojje och john gillade den.

Skulle ha haft den på ett demo men det visade sig att botten hade gått sönder ocg var i två delar.. så den bjuder jag inte på till människor haha.

Hursomhelst.

Fick ett ryck och beställde löshår..

Hmm grejjen är ju bara den att jag har redan apalångt hår..

Så jag vet inte varför detta ryck drabbade mig.

30 års kris?

Shit 2 år kvar till 30 apprå på inget o allt.

Det känns som årenspringer i väg.

Och bara tanken på att man kastat bort så många år på ångest och ätstörningar och panik och dränka sig själv i alkohol bara för att man tror att man kan dricka sig till att bli vacker eller till ett bra självförtroende.

helt sjukt att man levt som man gjort det är inte bara tragiskt det är oxå förjävligt.

Nu saknas igentligen bara 3 saker i mitt liv.

Mitt storslagna bröllop (haha Im just a girl)

barn

Och ett underbart hus på landet.

Med potatis land, Jordgubbar, gärna en liten pool oxå, en bastu..

Ett leksakshus till knottarna och när dem växt upp sak det vara örter och krydder där inne..

hmmm de ska jag ha.. haha

Och självklart hund..

det måste jag ju ha..

Sen är ju bara problemet att John inte är en villa kille..

han är inte vidare intresserad av att pyssla med land eller bygga en friggebo.

Han är mera killen som ser saker klara..

Man köper inte ett ofärdigt hus som man kan göra till sitt eget neee han sak ha de klart.. o potatis de kan man köpa på ica.

Killen är helt enkelt en lägenhetskille.

Vilket jag alltid med varit har alltid velat ha en stor lägenhet i sekelstuk med högt i tak och nu när jag har det så längtar jag till ett hus.

jag märker mer o mer hur jag gillar att pyssla med de gröna..

jag har upptäckt på senare tid att jag har gröna fingrar..

Men herregud jag börjar bli gammal haha.

ne fy fan.

Dags att lägga sig och mysa med en helkul film som får mig skratta tills söms.

i morrn blir de gymmet.

Så var det dags igen i går satt man som limmad framför melodifestivalen..

tycket dock att hela andra chansen var ett dåligt upplägg.

Alla borde få tävla på lika vilkor vilket jag inte anser att dem fick.

Jag hade velat se ola i final och innan gårdagens performanse även isibel men i går saknade hon både charm och rösten.

Dock så gillade jag Nordman mer och mer.

och sussie tappers låt var som en pil rakt i hjärtat.

Dock så var dem 2 melodier som inte spelade någon roll alls om dem gick vidare eller inte för jag anser inte att en chans i europa är självklar.

Men i mina öron klingar dem som ljuva klockor.

Att Ola åkte ut var en sorglig historia, och att carola och anderas inte ens gick vidare har nog inget med varken låten eller utförandet att göra utan mer om pressens alla skriverier, det är nästan som om hata carola kampanjen startade lagom till melodifetsivalens allra första dag.

Och vists påverkas vi av dem..

I stora hela var det en besvikelse dels så är jag förbannad att dem lät 2 par tävla mot varandra sen 4 par varav en från varje 4a fick gå vidare det sög på ren svenska.

Annars så har det varit lugnt.

jaghar försökt att ta det lugnt i alla fall.

Har i dah konferance kl 19,00 som jag igentligen inte orkar gå på som jag känner nu, men det är nödvändigt samt att jag måste diskutera luet med Mia ang våra starta eget planer..

Det lutar åt succe, om jag bara tar mig i kragen och följer mitt hjärta samt håller mig till verkligheten och inte drömer mig bort som jag har för vana att göra i alla olika sammanhang.

Som sagt var så var det en lugn helg.

det var skönt att bara john och jag fick egen tid.

Det blir inet så mycket av de så man uppskattar det när man väl har dem stunderna mer än allt annat.

Jag funderar på att slänga mej i sängen en stund.

mina nya hosttabletter gör mej så jäkla trött måste vara på allerten på onsdag då jag ev kan få ett nytt bra och väääl betalt arbete om jag nu lyckas charma cheferna med min sara charm haha.

Annars sker de inte så mycket mera innom den närmsta.

Ollie fyller 1 år på tisdag.. ska bli kul med barnkalas.. Bara det att jag inte vet vad jags ka inhandla till jordens goaste syskonbarn.

Och just de jag har varit sambo i snart 1 år,

helt sjukt att det har gått så fort.

Kändes som de var i går vi planerade att flytta tillsammans..

det var liet som att bära eller brista.. haha.

låter sjukt men så var de faktiskt.

men det bärde och det bärde till de bästa man som kvinna kan önska sig.